Toluca tur och retur

Föregående veckoslut gav sig familjen Suecanos ut på sin första långfärd i sin carcachaxi. Målet var staden Toluca i delstaten Mexico, Estado de México, strax utanför huvudstaden Mexico City, Ciudad de México, i landet som heter... just det, México. Denna övertydliga patriotism när det gäller benämningar av geografiska områden kan ibland vara förvirrande.

Vanligt förekommande vägskylt

Toluca ligger 2 667 m.ö.h så det var mest uppförsbacke längs slingrande serpentinvägar genom de barrskogsbeklädda bergen. Solen som silades genom grenverket och fläckvis lyste upp barrskogens matta påminde inte så lite om hur det kan se ut i en svensk skog på sommaren. Närmare Toluca planade terrängen ut då vi kom upp på en högplatå och skogen avlöstes av allt mer odlad mark med små byar utströdda längs landsvägen. I en av dessa stannade vi för att äta och passade på att prova den lokala specialiteten grön chorizo.

Daniel Zetina och Roberto Dominguez presenterar tidskriften Orla

 I Toluca var första anhalt bokkafé el Laberinto, för presentation av andra numret av tidskriften Orla som behandlar litteratur av alla genrer samt typografiska ornament. Det senare är nämligen vad som givit tidskriften dess namn. Nu är inte los Suecanos så till den grad litteratur- eller ornaments intresserade att vi ger oss ut på långfärd för att bevista tidskriftspresentationer. Anledningen till vårt besök var snarare presentatören, Roberto "el Chino" Rodriguez, gammal vän till Nancy och familjen som för flera år sedan övergav Civac för Toluca.

Pozole - soppa på svullen kalkad majs

Nästa dag begav vi oss tillsammans med el Chino, hans fru, bror och brorsdotter i karavan till Pilcaya i delstaten Guerrero. Nu åkte vi söderut igen och det innebar nedförsbackar och värmen tilltog allt eftersom vi kom ner från högplatån. Vegetationen skiftade från barrskog till bananplantor och när vi såg att man sålde kokosnötter längs vägkanten anade vi att vi snart var över gränsen till Guerrero. I den lilla by La Concepción har el Chino släktningar som driver Pozole-restaurang. Medan övriga smälte maten tog Chino och jag en liten tur i omgivningarna. Här är jordbruksmark men mycket mark ligger i träda på grund av dålig lönsamhet och det som odlas är en stor del snittblommor. Längs vägen såg vi stora växthus där man odlade rosor och i La Concepción stod Gladiolus i raka rader på fälten.

Gladiolusfält, La Concepción, Pilcaya, Guerrero

Här har den gått i blom.

La milpa kallas majsfält i Mexiko.

Pelos de elote, majskolvshår.

Väl hemma efter sammanlagt under dagen fem timmar bakom ratten upptäckte jag att jag ådragit mig vad som i Mexico kallas brazo de taxista, taxiförararm. Min vänstra arm, tillika hals och nacke, hade under solens åverkan antagit en betydlig rödbrunare nyans än min högra kroppshalva. Nästa gång får Nancy köra så kan jag sitta på passagerarsidan och sola mig.