En high-five och en kulturkrock

Det här är Aldo. Han poserar på den här bilden, jag har bett honom om det. Det är helt okej för han är skådespelare. Han är även teaterlärare, regissör, filmproducent och numera kommunal kulturdirektör i Jiutepec. Han är också min mexikanske bror och en av de jag känt längst på denna sidan av Atlanten.

Därför borde jag vetat bättre när han gjorde en liknande gest då vi satt på en bar den där kvällen. Jag hade varit i Mexico i en dryg vecka, för första gången på tre år och kände mig verkligen borta. Förutom att jag tycktes ha glömt bort hur mycket trafik, buller och avgaser som finns här verkade jag ha glömt bort de sociala koderna, kulturen, hur man rör sig och för sig. Till förvirringen bidrar också allting som faktiskt har förändrats sedan jag var här senast, till exempel ett mycket krångligt mobilsystem, vilket resulterade i att jag ringde och messade i två dagar utan att komma fram till någon. När jag väl fick tag på kompisarna så blev det väldigt mycket familj, vänner och bekanta, kort sagt människor, på en gång och förvirringen var total. Ska man kindpussa? skaka hand? krama om? Ska man använda "usted" eller "tú"? Vad pratar man med taxichauffören om? Jag kände mig emellanåt som från en annan planet.

När Aldo en kväll på Las Viandas höjde armen som på bilden förstod jag inte vad han menade. Efter ett ögonblick av osäkerhet så slog jag till honom på handen. Han blev mycket förvånad, precis som övrigt sällskap som utbrast:  "En high-five, de va länge sen!" Då förstod jag att det var inte vad Aldo hade menat och situationen kändes genast ganska pinsam. I min allmänna kulturförvirring kände jag att jag totalt tappat koncepten för att föra mig i mexikanska sociala sammanhang.

Exakt hur gesten skulle tolkas i sammanhanget kunde Aldo inte svara på när jag flera månader senare tog upp historien i samband med att jag bad honom posera för bilden. Han kom nämligen inte ihåg händelsen vilket visar att man inte borde fästa så stor uppmärksamhet på vad man själv upplever som generande fadäser, eftersom omgivningen ändå inte gör det.

Kommunal kulturdirektör