Det sägs att det började 2006 när president Calderón beordrade ut armén. Mexikos knarkkrig, våldet som de senaste fyra åren krävt drygt 28 000 liv. Några av de senare här i Cuernavaca. I december förra året dödades en av ledarna inom en av kartellerna då militär och polis slog till mot hans gömställe. Det var också här i Cuernavaca.
Det som utspelar sig sedan dess är en omstrukturering i den undre företagsvärlden. En bekant gjorde jämförelsen med vad som händer vid i en lejonflock vid maktskifte. Den nya alfahannen dödar alla ungar för att försäkra sig om att den nya avkomman är sprungen ur hans blod. De nya makthavarna ersätter de gamla med sitt folk.
Som med all tydlighet framgår av artikeln i DN är våldet mycket grovt. Det är regel att de avrättades kroppar bär spår av tortyr. Mutilering och styckning förekommer också. En annan bekant berättade att han fastnat i den trafikstockning som följde på fyndet av ett avhugget huvud. Det hade tillhört en fängelsechef och armarna, benen och kroppen återfanns på tre olika platser. Denna bestialiska grymhet syftar till att skrämma allt motstånd till underkastelse.
Det är också ett väldigt medialt våld. I varje nyhetssändning visas nya döda. Det talas om kidnappningar, korrupta poliser och fängelsevakter och "narcobloqueos", vilket betyder att en kapad buss eller lastbil blockerar en motorväg eller genomfartsled. En ny tidning visar brutala och närgågna bilder på avrättade, blandat med fotografier av lättklädda kvinnor. Den säljs bland annat från en bil som med en megafon på taket annonserar att någon från området mördats. "Läs all om det!
Men skulle det inte vara för tv, radio och tidningar så skulle jag inte märka av något knarkkriget i Mexico. Jag känner ingen, och inte heller känner jag någon som känner någon som har dödats, tack och lov för det! Jag har varken sett eller hört någon skottlossning. Förutom en militärhelikopter som svänger över oss ett par gånger om dagen har jag inte sett några soldater.
Men skräcken är verklig. I våras utlystes undantagstillstånd, men inte av myndigheterna utan via ett e-mail som sedan kablades ut i media. I detta talades om en förestående uppgörelse kommande fredagskväll och folk uppmanades stanna inne. Om man ändå tvunget behövde gå ut så skulle man undvika att klä sig i svart och alla "brats" som kör runt med, de i narcokulturen populära pick-up bilar, gjorde bäst o att lämna dessa hemma. Man ville undvika att skada oskyldiga.
En vän berättade hur hon i protest mot att hennes frihet som medborgare och människa begränsades tillsammans med en kompis bestämt sig för att gå ut. De vandrade på folktomma gator i ett ödsligt Cuernavaca där uteliggarna hade en ovanligt lugn utekväll. Någon protest från det civila samhället, vilket annars brukar vara snabb till barikaderna i Morelos, sker inte. Man kan inte demonstrera mot kartellerna.
En vän berättade hur hon i protest mot att hennes frihet som medborgare och människa begränsades tillsammans med en kompis bestämt sig för att gå ut. De vandrade på folktomma gator i ett ödsligt Cuernavaca där uteliggarna hade en ovanligt lugn utekväll. Någon protest från det civila samhället, vilket annars brukar vara snabb till barikaderna i Morelos, sker inte. Man kan inte demonstrera mot kartellerna.
Våldet är väldigt koncentrerat till de inblandade, karteller, polis och militär, men även om man räknar lågt med att 10% av offren skulle vara oskyldiga är det ändå närmare 3000 liv som spillts. Och vad är de andra då skyldiga till i ett land med miljoner fattiga i händerna på en industri som omsätter miljarder? Hälften av världens kokain konsumeras i USA, på andra sidan gränsen.
Våldet är heller inget nytt i Mexico och existerar naturligtvis utanför knarkkriget. Till exempel förföljs fortfarande fattiga bönder och indianer av paramilitära grupper. Det kan man läsa om på journalisten Erik de la Regueras blog. Där finner man en och annan nyhet från den här sidan atlanten som handlar om något annat än knarkkriget.
