La feria de Tlaltenango

Tlaltenango är en stadsdel i norra Cuernavaca. För snart femhundra år sedan, 1523, lät Hernan Cortéz bygga en av de första katolska kyrkorna på denna sidan av Atlanten. Denna kyrka härbergerar ”Nuestra Virgen de los Milagros” som firas i början på september, en tradition som enligt vissa källor har anor längre än två sekel. För denna religiösa högtid kommer pilgrimer från Iztapalapa, ett område i Mexico City, för att dekorera kyrkporten och kyrkan är ett populärt pilgrimsmål för många katoliker i och runt Mexico City.

I Cuernavaca är Tlaltenango mest förknippat med dess glorieta, rondell. Avenida Tlaltenango är en av stadens genomfartsleder i norr-södergående riktning och rondellen har en viktig funktion i trafikledningsystemet. Denna gata är nu avstängd i tolv dygn för att förvandlas till marknadsplats med ett litet tivoli, restaurangtält och lyckohjul. Inte helt olikt vad som kan skådas på en svensk stadsfestival som till exempel Fallens Dagar. Som en följd av detta flyter den redan kaotiska trafiken ännu trögare vilket yttrar sig i arga kommentarer på lokaltidningens hemsida, precis som i Trollhättan. Vi märkte också av detta då den första taxichauffören vägrade köra oss till min svägerska som bor på andra sidan denna gata, med hänvisning till trafikkaoset. Nästa chaufför kunde en alternativ väg och vi var framme snabbare än aldrig förr.

Senare på kvällen besökte vi la feria tillsammans med svägerskan och hennes familj. Eftersom det var kväll var de religiösa inslagen begränsade till alla de krucifix, amuletter, madonnor och helgonbilder som salufördes på marknaden, ibland ihop med älvor, änglar och kristaller för de som är mer inne på New Age. Kombinationen av plastvapen för barn, barbie-inspirerade sjöjungfrudockor och religiösa helgonamuletter i samma marknadsstånd slog mig som något paradoxal. Även i övrigt visade denna marknad ett stort och varierat utbud med mycket mexikanskt hantverk i lergods, textil och trä såväl som traditionella godsaker och maträtter. Man kunde även köpa köksredskap, kläder och rödörade vattensköldpaddor och ökenråttor om man så önskade.

Om de alkoholhaltiga inslagen är färre och diskretare än de öltält som dominerar i Sverige så är utbudet av mat rikare och mer varierat här i Mexico. Vi fastnade för quesadillas, tortilla med ost och valfri fyllning, vilka serverades antingen stekta eller friterade i olja. Till dryck passade en atole champurrado, en varm majsvälling med smak av kanel och råsocker perfekt i den kyliga, regniga kvällen.

Gabriel smakar quesadilla.

Olika fyllningar till quesadillas.

Pambazo - En friterad macka med potatis, longaniza (mexicansk kryddig fläskkorv), riven ost och sallad.

Som de småbarnsföräldrar vi är så tycker vi naturligtvis om att köpa saker åt vår lille son och jag är mycket nöjd med att ha funnit denna brio-tax inspirerade jycke i trä för det facila priset av tjugo svenska kronor.

En mexicansk brio-tax.