Förvänta det oväntade

La Ruta - bussar ska man se upp med!

 Att hela tiden förvänta sig att vad som helst kan hända. Det är lite så man får tänka när man ger sig ut i den mexikanska trafiken. Det finns vägskyltar som säger Obedezca las señales, lyd vägskyltarna. Om man nu inte respekterar de andra vägskyltarna, varför skulle man respektera den som uppmanar en att göra just det som man uppenbarligen skiter i?

Efter dryga två månader bakom ratten i la carcachaxi har jag börjat vänja mig vid rytmen i trafiken och att hitta i Cuernavacas labyrinter. Efter nya tändstift, tändkablar, koppling, bromsar bak och däck fram går också bilen som smort... peppar peppar. Det som inte går som smort är trafiken som strax efter vi lämnat Civac består av en enda lång bilkö in till stan. Det är mellan tre och fyra filer och en del bilister tror att man kommer fortare fram om man kör sicksack i filerna och tränger sig in där det finns plats. Eftersom undertecknad håller avstånd till framförvarande fordon i större enlighet med svensk standard än den rådande lokala får jag också vara beredd på att mina medtrafikanter ser en ypperlig chans till att byta fil och kastar sig sålunda in framför min bil. Färdriktningsvisare används sällan vid sådana manövrar men om man verkligen måste byta fil i trafikstockningarna signalerar man med handen ut genom rutan att få bli insläppt vilket man ofta blir, i alla fall av tredje, eller fjärde fordon som passerar förbi när man markerat genom att halvt blockera deras körfält.

Något man ska ha respekt för så är det bussarna och busschaufförerna, som här kallas rutas och deras förare ruteros. Helt enkelt av den anledningen att dessa saknar respekt för andra i trafiken. Bussarna håller oftast till i höger körfält eftersom de stannar för av- och påstigning men de kan allt som oftast få för sig att köra om varandra eller annan långsam trafik. När en buss lämnar hållplatsen är det inte alltid föraren bryr sig om att titta i backspegeln och en del har fälgar med långa taggar som i det gamla klassiska dataspelet Spy hunter.

Det som gör att trafiken fungerar är att det går såpass långsamt. Inför en korsning eller rondell kör man ofta så  långsamt att man hinner söka ögonkontakt med medtrafikanter eller åtminstone försöka utröna deras avsikter. "Stannar de?... ja, ok... då kör jag", eller "De verkar bränna på, då är det bäst jag stannar," eller så stannar vi båda och vinkar till varandra om vem som ska köra först. I de korsningar och rondeller som jag kör igenom ofta har jag försökt utröna någon form av systematik över hur folk kör men icke, alla kör som de finner bäst. De kan stanna i rondellen och tycka att jag ska köra in samtidigt som jag har en skylt om att lämna företräde framför mig. Å andra sidan kan jag aldrig lita på att en annan förare respekterar en sån skylt när jag väl är inne i rondellen. Det gäller att vara beredd på vad som helst.

La carcachaxi - i kvällsolen upp i bergen långt från kaotisk trafik.