Magisk by 2

Tlayacapan - bakom berget i bakgrunden ligger Tepoztlan

På andra sidan Tepoztlans magiska berg ligger Tlayacapan, en by som ännu inte finns med på Mexikanska turistmyndighetens lista över magiska byar, Pueblos mágicos, men som är fylld av mystik, magi och tradition. Här var viktig en handelsplats innan spanjorerna kom, där vägar söderifrån möttes på väg mot Tenochtitlán, då en av världens största städer. Det är den ju än idag med sina drygt 20 miljoner invånare, fast nu heter den Mexico City. Tlayacapan känns lite som Tepoz för tio år sedan, och när jag första gången besökte byn, för ungefär tio år sedan var det väldigt lungt, nästan dött. Nu är det traditionella hantverket upplandat med importerat, grälla skyltar som annonserar alkoholförsäljning och berusade chilangos. Detta sagt måste jag tillstå att folk här sköter alkoholen i offentliga sammanhang avsevärt mycket snyggare än i Sverige. Många mexikaner skulle bli chockade om de besökte en typisk svensk stadsfestival, säg Fallens Dagar, framåt kvällningen.

Kullerstensgator mellan envåningshus med röda tegeltak. Det traditionella hantverket är lergods, en tradition som går tusentals år tillbaka. Här använder man också lergods i terapeutiskt syfte och då inte som inpackningar på några spa-anläggningar. El curandero, shamanen, har en uppsättning små figurer i lera; en ödla, en tusenfoting, en orm, en tjur, en åsna, en spindel, en skorpion och en groda, alla med en cigarett bunden till ryggen. Dessa representerar olika aspekter av naturen och sjukdomar kan uppstå om man har brustit i respekt mot denna. Genom ritualen med lerfigurerna får shamanen reda på till vilket berg, ravin, bäck eller annan plats i naturen man bör gå och offra på. Hur förekommande dessa traditioner med förspanska rötter är idag vet jag inte men i en liten monter på byns museum kan man beskåda dessa figurer.

Lergods - det tradionella hantverket i Tlayacapan...

... har fortfarande stark ställning i utbudet längs affärsgatan.

 Precis som i Tepoz är museet inhyst i det gamla klostret, byggt runt 1530. Här var det Agustinermunkar som missionerade bland indianerna och det finns inte färre än 21 små kapell runt om i byn som byggdes samtidigt. Tydligen fanns det gott om tempel som behövdes byggas om och därtill gratis arbetskraft i form av slavar. Förutom den historiska utställningen om byn från Olmecer och Xochimilcer, via den spanska kolonisationen till frihetskrig och sedan revolution, under en tid hade general Zapata sitt högkvarter här, finns det andra kanske lite kusligare saker att beskåda. Då klosterkyrkan renoverades i början på 1980 talet hittade man mumifierade kroppar i träkistor under altaret. Det är kropparna av flera barn och en tonåring som av kläderna att döma ser ut att ha tillhört den spanska överklassen. De förmodas ha begravts nära altaret för att komma fortare till himlen.

Om nu en sådan upptäckts skulle gjorts i Sverige så förmodar jag att man snabbt sett till att kroppen hamnat i en värdig grav. Möjligen hade man också försökt identifiera kroppen, vilket tack vare vår eminenta folkbokföring sedan århundraden säkerligen varit möjligt för att sedan kunna leta upp eventuella efterlevande. Men det här är Mexiko så de små kropparna ligger i sina kistor i glasmontrar och man kan förundras över hur väl bevarade de är med kläder, hår, naglar. Det är tyvärr förbjudet att fotografera.

Klosterkyrkan helgad till Johannes Döparen är en imponerande byggnad.

En av klostrets innegårdar

Taket i klostergången.

Tlayacapan sägs också vara platsen där el Chinelo föddes. Under de spanska herrarna arbetade indianer och meztiser hårt men de tilläts några dagars ledighet just före fastan, ur detta uppstod los carnavales som just nu firas runt om i flera byar runt om i Morelos. Folk passade då på att driva med sina herrar genom att kläda sig i löjligt pråliga kläder, ta på sig en mask av en ljushyad man med skägg och skutta och hoppa för att förlöjliga överklassens dansmanér. Denna tradition lever starkt än i dag och även bland migranter i USA. En sökning på Youtube efter chinelos de morelos gav som första träff en uppvisning av chinelodansare i Kalifornien.