"Welcome to Tijuana...

.... tequila, sexo y marijuana" sjöng Manu Chao på skivan Clandestino 1998 och det var väl ungefär vad staden då erbjöd amerikaner som saknade detta på andra sidan gränsen. Även här har turismen i det närmsta upphört även om staden klarat sig lindrigare i knarkkriget än exempelvis Juarez. Folk här beskriver de två senaste åren som relativt lugna och att man nu kan röra sig ute igen.

Milleniumbågen - en av stadens symboler.

Den gråmulna lite kylslagna torsdagen då vi promenerade tillsammans med faster och kusin längs Avenida Revolución var jag den enda gringon inom synhåll. "Hello my friend, how are you? Come in and look? Mexican Curious..." fick jag höra var femte meter tills ett gäng förmodade holländare dök upp och blev föremål för försäljarnas intresse. I ögonvrån skymtade jag en av Tijuanas karaktäristiska symboler, en åsna målad till zebra. Den stackars åsnan såg lika grå och trist ut som vädret i övrigt så jag ides inte ta upp kameran ur fickan.

De andra delarna av Tijauanas centrum bjöd på liv och rörelse med människor som handlade, åt, bara hängde eller var på väg någonstans överallt. Till skillnad från USA finns här kollektivtrafik, mängder av bussar till och från alla av storstadsområdets stadsdelar. Här bor närmare två miljoner människor och många tar vägen förbi här när de ska korsa gränsen mot grannen i norr. "Con el coyote no hay aduana"

La linea, gränsen, når ända ut i havet.

La linea kallas den här, gränsen. Nancys faster mötte upp på den amerikanska sidan. Bilen stod parkerad i Mexiko. Till fots är det avgjort enklaste sättet att korsa, framförallt från söder till norr. Tillsammans med faster åkte vill till stranden och grillade trots trist väderlek och nog ska stränder besökas i alla väder. Känslan av att stå vid lands ände och stirra ut mot horizonten, se delfiner som hoppar och pelikaner som dyker, hitta spännande krabbor i den uppspolade kelpen och skåda ovanliga vadare och annan sjöfågel. Jag har nog haft tråkigare dagar på stranden, även med bättre väder.

En spov månne? Någon ornitolog kanske kan klargöra?

Kusinen som hade kontakter på en radiostation ordnade biljetter till lucha libre, mexikansk wrestling. Den har anor från 40-talet och stora hjältar som El Santo och Blue Demon har gjorts odödliga genom sina filmer där de bekämpar vampyrkvinnor, galna vetenskapsmän och till och med döden i Santos frente a la muerte, Santo Faces Death, från 1969.

Man ska inte blanda ihop mexikansk wrestling med amerikans dito, även om de naturligtvis i stort handlar om samma sak. Amerikansk wrestling är aggresiv, rå och testosteronstinn medan den mexikanska bygger på show, akrobatik och slapstick humor. Här är det de goda mot de onda, técnicos mot rudos. De första är akrobaterna, de andra kör med fula knep. Just kvällens show var dock inte en av de bättre jag sett. Stjärnfighten stod mellan tio luchadores som skulle kämpa i en bur som de skulle försöka ta sig ur, sist kvar skulle förlora sin mask. Det blev Hijo del Espectro II som förlorade och fick ta av sig masken och hans verkliga namn blev känt. Han tillkännagav samma kväll att hans 38 år långa karriär inom Lucha libre nu var över.

Personligen tycker jag att buren är ett fånigt påhitt som tar bort mycket av de akrobatiska manövrar och kast som enligt mig är stor del av behållningen. La Park bjöd på show och fick publikens jubel när han läxade upp sonen, Hijo de La Park, med bältet.

Rosarito heter en strand utanför Tijuana och även om vädret var fortsatt grått åkte vi dit för att promenera. Har fanns också några hotell och annat som vittnade om en viss strandturism och i centrum var en gata avstängd till förmån för en liten kulturfestival. Vi såg uppvisningar i magdans och flamenco och lokala konstnärer ställde ut vilket påminde om det kulturliv som gjort staden känd. Kobra från SVT var här och kollade in staden för något år sedan och Nortec, som gör elektronisk musik med distinkta inslag i ljudbilden från stilar som banda sinaloense och tambora, får kanske ses som ett exempel på den fusion som uppstår i strömmen av människor som rör sig i gränslandet.